Fyra små ord.
Där, mitt på bordet ligger en lapp. En lapp som är påväg att förstöra min kväll, och resten av veckan. Men det visste jag ju inte när jag glad trallade uppför trappen och skulle slänga mig i sängen för att sova, efter att kollat på house.
Men ja då går jag in i mitt rum, slänger ett snabbt öga på bordet och ser en lapp, ah trevligt tänker jag. Men ack så fel jag hade.
En vit liten liten lapp, med rivna sidor, efter att någon rivit ur den ur ett block. Och sen dom där små spretiga bokstäverna på lappen, dom som skär så långt in i hela kroppen.
"jag skäms över dig"
Det är fyra små ord som gick rakt in i hjärtat på mig. Sånt skriver man inte, absolut inte till en familjemedlem, då har man sjunkit lågt, riktigt lågt.
Dom där fyra orden sitter fast i huvudet på mig och går på repeat "jag skäms över dig" om och om och om igen så finns dom där.
Så nu ligger jag här sömnlös och känner mig helt tom. Kan inte sova, vill inte sova. Vill veta vad det är jag gör fel hela jävla tiden.
Känner mig misslyckad, men ändå så tom. Hela jag är bara Tom. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, så jag gjorde inget av det.
Nu ligger jag här och försöker klura ut varför jag blev så misslyckad.
Jag säger bara, I'm worth more, I'm more than worthless.